Uthärdade den slår,
rytmiskt i en trygg takt,
tam, tam tam, tam, tam tam
omgivningen må falla,
och den fortsätter slå dig närmast vidare
fortsätter slå trots det ibland smärtar och spänner men
så småningom lättar, accepterar
bäraren till dessa slag kan ibland fråga sig
tar du aldrig skada av denna berg och dalbana?
hjärtat svarar lugnt:
jag bär dig vidare från dina sår,
om det så tar år,
fortsätter jag att slå,
dig vidare
2 kommentarer:
Vad fint... man känner sig trygg på nåt sätt när man läser dethär. Har du skrivit det eller är det någon annan?
kramar
Stella
Tack :) Jo det är jag som skrivit det.. Beundrar dina bilder så!
Många kramar
Liz
Skicka en kommentar