Vägen står i vägen.

Känslor blossade upp,
Men lika snabbt övergången.

Likt moln ändrar form,
Dag blir natt och,
Sommar blir höst.
Vi vänder kappan efter vinden.

Vi är opålitliga och alltid,
Hungriga efter nöjen.

Min vän,
Stå inte inte i vägen,
I en framfart som,
Gör ont att leken tåla.

Det finns ingen tid sörja,
För när du kom efter.

Ett uppvaknande och en dröm,
Efter något annat.
Det blåser hårt här,
Och vinden piskar ute i kylan.

Ett krossat hjärta.

Singularis
Äkthet och falskhet
Det var bara ett spel
Med höga insatser

Vårdslösa lekar med hjärtan
Och en vardag på bristningsgränsen
Det gick att förutspå en framtid och illusion inom räckhåll
Men aldrig uppnåelig

Det är svårt att släppa
Naiviteten, oskulden och invanda hjulspår
Vi går vidare och släpar våra steg mot nya
Horisonter