Det var intressant att höra Mona Sahlins tal idag på Larmtorget i Kalmar. Hon pratade om frihet, jämlikhet och solidaritet och även rättvisa runt om i världen. Bland de saker hon förespråkade, förespråkade hon även ett slut på ockupationen i Israel och att Sveriges bistånd borde ökas. Innan henne talade Laila Naraghi menade att det var "oacceptabelt" att sitta och se på när kriget fortgår och att Sveriges industrier måste ta ansvar för miljöförstöringen och städa upp efter sig.
Jag drog den här parallellen eftersom jag vet att Sverige är världens åttonde största vapen leverantör i världen. Svenska företag i Sverige (bl a. Saab) står för en stor del av vapen försörjningen till både demokratiska och diktatoriska länder. Vi stödjer bl a Israel genom att försvaret låtit importera vapen och upprätthåller därför ett medvetet stöd till krigsverksamhet.
Orden om frihet, solidaritet, demokrati och rättvisa står tomma när politikerna i Sverige inte ens kan komma till kritan i problemet, vår egen vapenexport. Hur ska vi kunna utöka vårt bistånd till alla behövande, fattiga, krigshärajde etc. när vi inte ens kan ta hand om vår egen skit? Orden står tomma när de inte ens kan kritisera regeringen, försvaret och företagen när det är hos dem felet ligger.
