Jag kan tala i koder,
för hela världen.
För världen är min börda,
och tårarna är min avlastning.
Livet är gör den levandes i koma,
och den hörandes görs döv.
Spegelbilden gör den seende blind,
och mänsklig drift och leverne beskrivs som synd.
Tala om för mig,
vem jag är,
för jag har glömt bort.
Jag är allas.
Jag är ingen.
Säg mig,
när du ser en människa utan hem,
utan land.
Tar du dennes hand?
Tyst,
tystnad.
Hem,
hemma.
Under en kväll som denna,
vaknar jag upp i en oas ,
och efter kvicksand,
med ett återuppväckt sinne,
av färger och smaker.
