Löven på träden har ändrat färg, luften är kyligare än förut och plötsligt kommer insikten att hösten är här. Eftertankens, halsdukens och färgernas tid har kommit. Det känns på sätt och vis som en lättnad efter månader av intensivt arbete och politiskt engagemang.
Jag har efter min intensiva period av engagemang fått en insikt, som blivit bekräftad under senare tid. Det handlar om avtagande folkligt engagemang. Det har fått mig att fundera mycket på utvecklingen i svensk politik och att ställa följande frågor: Var engagemanget i integritetsfrågan hos svenska folket en övergående dagslända? Har vår kommersialiserade kultur gjort att politik i Sverige är liktydigt med fjolårets höstmode där politik blivit som kläder som man tar av och på när det passar?
Jag har många frågor och jag betvivlar att jag kommer att få dem besvarade varken idag eller i morgon.
Detta är jag åtminstone säker på. Tider och samhällsbeteenden förändras. Efter ett århundrade av massiv explosionsartad samhällsutveckling, befolkningsökning, industriell framväxt och massproduktion har människan fått extraordinära förutsättningar att överleva och göra tekniska storkliv. Vår makt regleras och struktureras i institutioner där byråkratin utgör Sveriges demokrati. Vi kan även se att Sverige efter en lång period av fred har utvecklats mot att bli ett välmående västland.
Min historielärare på gymnasiet nämnde en gång en tendens över världshistorien där folk som aldrig utsatts allvarligt av svält eller grundläggande överlevnadssvårigheter - är ett folk med mindre tendenser att göra politiska uppror mot sittande regimer.
Det finns en baksmälla och konsekvens till följd av en sådan intensiv utveckling som ger politisk stagnation och avtagande i folkligt engagemang. Vilket i sin tur även ger möjligheter åt sittande regimer att utöva maktmissbruk. Det tydliga exemplet i detta är givetvis integritets-flugan i svensk politik. Befolkningen indoktrineras sakta men säkert in i likgiltighetens-dunkla gränder där folkets röster ignoreras av den svenska regeringen och till slut även dumförklaras. När våra grundläggande bekvämligheter i vårt välfärdssamhälle inte hotas i form av tillgång på mat, avtar vårt politiska engagemang och ger därför möjlighet åt asätarna, i detta fall regeringen att äta upp vår integritet utan att folket orkar bry sig.
Institutioner utnyttjar givetvis detta samhällsbeteende, och den brist på demokrati som Sverige drabbats av där institutioner instiftar lagar och regler i hemlighet utan folkets rätt och möjlighet till insyn är också ett tydligt exempel på detta.
Zaida Catalán påminner oss mycket passande här i sitt tal under Freedom Not Fear den 12 september 09 på Sergels torg att fortsätta hålla diskussionen vid liv och kämpa emot likgiltigheten genom att inspirera varandra i vardagen.
Med allt detta sagt anser jag att inspiration är verkligen något behövs för att fortsätta ge konstgjord andning åt en allt mer döende demokrati.
