Hon är kvinna.

Inget är heligt.
Inte om man är kvinna.

Någonstans gick det fel

Alla ser ner på henne

Och vi vet alla vart felet ligger
Hon är kvinna

I sökandet efter kärlek
Lämnades hon uttänjd,

Uppfylld av tomhet,
Och i känslan av värdelöshet

I hans ögon är hon ett hål

Ett föremål för utnyttjande
Av naturen underlägsen

Det sociala samspelet
Visade sig vara förutbestämd
kränkande teater

I det tysta och fördolda
Känner hon sin förutbestämda plats
vad som av erfarenhet uppmuntras och vad inte gör det.
Vi kan inte förneka denna teater
Den är vår verklighet där vi alla måste spela med.
Och vi spelar den bra.

Vi tror till och med på lögnen själva
Kvinna som man lever vi efter den
I tron om att vi kommer att hamna i himmelen
Om vi lyckas leva upp till bilden av vara en konstant orörd fitta med helst en vetenskapligt bevisad ickeexisterande mödomshinna
Det är vad vi har lärt oss.

Vart kommer detta beteende ifrån?
I sökandet efter trygghet och gemenskap med gruppen
Hon blir accepterad genom att bli härmapan av samhället
Den förutbestämda.

Du är faktiskt inte självklart för henne
att ta ödet i sina egna händer
För i modersmjölken har hon lärt sig att
hon är rosa
Vill hon vara blå är hon född i fel kön.

Inte sant?