tystnad.

tanken som leker
vill någonting

blickar kan säga så mycket
och du säger
ingenting

hur mycket väger ord
när allt är gjort
allt har sagts

när tanken har slagits
är klockan slagen?

bekväm
sedan
obekväm

varm
sedan
kall

distans och meditation

tystheten
och lugnet
efter en storm

melankoliskt
tillstånd
och vakuumet
som uppstår
efter en dröm

luftslotten står tomma
som fick oss
att må bra

inbillade eller riktiga löften
skapade av
en kärlek på avstånd

varför är det så svårt att se
ljuset
när vi har varandra

bekräftelsebehov skapade av osäkerheten
och bristen på tillit
minns orden "jag finns här"
ekar ut i intet

karusell på uppgång.

jag pratade med änglarna
om dig
de lugnade mina nerver
de sa aldrig nej

insikten kom
och jag vaknade av
känslan
av att inte vara
ensam

en kärleksfull vägledning
efter allt brus
vi är inte slut

det finns mer att utforska
det finns mer att lära
men det går aldrig att svära
om hur det kommer att bli

kärleken finns,
liksom temperamentet
och otåligheten

allt detta har dykt upp
på min väg
av en orsak

vi försöker igen.

innifrån vår kokong.

jag hade en dröm
om oss
ända sedan jag såg dig
förtrollade dina ögon och ditt leende
hela min själ

din mjukhet och älskvärdhet
höll mig fast
jag ville ha mer

tomheten väntade på att försvinna
med dig
samtidigt som jag
torkade bort tårarna
från dina kinder

jag ville dig alltid väl
jag älskade dig

jag hade en dröm
men den kvävdes
av vår desperation
bristen på ömsesidig tillit
och tro

visionen om oss
lever kvar i mitt hjärta
även om jag vet
att den kanske inte hör oss till

den finaste kärlek jag fått uppleva
ärlig, genuin och glödande

en glöd som vi släcker på avstånd
trots att vi så gärna ville
värker hjärtat