måndag 18 juni 2012

Vägen står i vägen.

Känslor blossade upp,
Men lika snabbt övergången.

Likt moln ändrar form,
Dag blir natt och,
Sommar blir höst.
Vi vänder kappan efter vinden.

Vi är opålitliga och alltid,
Hungriga efter nöjen.

Min vän,
Stå inte inte i vägen,
I en framfart som,
Gör ont att leken tåla.

Det finns ingen tid sörja,
För när du kom efter.

Ett uppvaknande och en dröm,
Efter något annat.
Det blåser hårt här,
Och vinden piskar ute i kylan.



Inga kommentarer: