Löven på träden har ändrat färg, luften är kyligare än förut och plötsligt kommer insikten att hösten är här. Eftertankens, halsdukens och färgernas tid har kommit. Det känns på sätt och vis som en lättnad efter månader av intensivt arbete och politiskt engagemang.
Jag har efter min intensiva period av engagemang fått en insikt, som blivit bekräftad under senare tid. Det handlar om avtagande folkligt engagemang. Det har fått mig att fundera mycket på utvecklingen i svensk politik och att ställa följande frågor: Var engagemanget i integritetsfrågan hos svenska folket en övergående dagslända? Har vår kommersialiserade kultur gjort att politik i Sverige är liktydigt med fjolårets höstmode där politik blivit som kläder som man tar av och på när det passar?
Jag har många frågor och jag betvivlar att jag kommer att få dem besvarade varken idag eller i morgon.
Detta är jag åtminstone säker på. Tider och samhällsbeteenden förändras. Efter ett århundrade av massiv explosionsartad samhällsutveckling, befolkningsökning, industriell framväxt och massproduktion har människan fått extraordinära förutsättningar att överleva och göra tekniska storkliv. Vår makt regleras och struktureras i institutioner där byråkratin utgör Sveriges demokrati. Vi kan även se att Sverige efter en lång period av fred har utvecklats mot att bli ett välmående västland.
Min historielärare på gymnasiet nämnde en gång en tendens över världshistorien där folk som aldrig utsatts allvarligt av svält eller grundläggande överlevnadssvårigheter - är ett folk med mindre tendenser att göra politiska uppror mot sittande regimer.
Det finns en baksmälla och konsekvens till följd av en sådan intensiv utveckling som ger politisk stagnation och avtagande i folkligt engagemang. Vilket i sin tur även ger möjligheter åt sittande regimer att utöva maktmissbruk. Det tydliga exemplet i detta är givetvis integritets-flugan i svensk politik. Befolkningen indoktrineras sakta men säkert in i likgiltighetens-dunkla gränder där folkets röster ignoreras av den svenska regeringen och till slut även dumförklaras. När våra grundläggande bekvämligheter i vårt välfärdssamhälle inte hotas i form av tillgång på mat, avtar vårt politiska engagemang och ger därför möjlighet åt asätarna, i detta fall regeringen att äta upp vår integritet utan att folket orkar bry sig.
Institutioner utnyttjar givetvis detta samhällsbeteende, och den brist på demokrati som Sverige drabbats av där institutioner instiftar lagar och regler i hemlighet utan folkets rätt och möjlighet till insyn är också ett tydligt exempel på detta.
Zaida Catalán påminner oss mycket passande här i sitt tal under Freedom Not Fear den 12 september 09 på Sergels torg att fortsätta hålla diskussionen vid liv och kämpa emot likgiltigheten genom att inspirera varandra i vardagen.
Med allt detta sagt anser jag att inspiration är verkligen något behövs för att fortsätta ge konstgjord andning åt en allt mer döende demokrati.
5 kommentarer:
Tack för inspirationen Elizabeth/Henrik, en tillgiven vän och läsare
Bra inlägg, intressant. Själv har jag idag författat ett brev där jag skriver till länets ombud på S-kongressen om att bifalla en motion om moratorium kring integritetskränkande lagstiftning som Laakso bland andra författat.
Alla små insatser är ju viktiga...men visst är det så att det finns en tid då alla är intresserade och en tid då ingen är det. Det gäller att försöka hitta nya sätt att få folk intresserade igen, det är vår roll på något sätt som politiker.
Ha det fint!
Kan bara instämma med skeptikoi; varje strå räknas. Att maila en politiker, att blogga en tankegång, att chatta med kompisar, att tala med kolleger eller släkt och vänner. Varje diskussion leder någonvärt, om inte i omgivningen så hos dig själv.
Jag håller med om att den uppflammande debatt vi hade i bloggosfären förra sommaren var något annorlunda, och att jag märkt flera tendenser till uttröttning hos folk. Det är precis detta politiker kan utnyttja; de har som jobb att stå ut och pladdra vidare. Det är trots allt inte vårat jobb, som medborgare, att jämnt och ständigt granska makten.
Men verktygen vi har till förfogande - bloggar, nätverk, chattar, wikis, etc. etc. blir allt enklare att använda, och allt fler kan hjälpa till.
Jag tror på en ljusnande framtid demokratiskt! Internet är verktyget. Människor är materialet.
Den svåra tröskeln att ta sig över, är att få en bredare allmenhet att inse att det faktiskt angår dom. Vad som står i lagtexterna och den införda teknologin, är faktiskt så farligt som vi påstår att den är.
Äh... ursäkta att jag tittar in (på genomresa), på nyheterna såg jag om den gigantiska plastgeggamojjan som guppar omkring någonstans i Stilla Havet, för mig som ändå är rätt härdad (avtrubbad)känns det just idag som om det är förspelet till den defintiva undergången. Den plastgeggamojjan skall läggas till det att (varför?) kör folk som idioter i stan, varför mördas det på det ena ellar andra sättet nästan hela tiden, varför ...
Jag publicerar alla bra svar.
Skicka en kommentar